S <3 H
The friends can connect in a
Mysterious way without even speaking.
Perhaps they have amazing
Magical Powers.
Perhaps they are both just
Peculiar in the head.
Om mindre än en vecka är min lycka fullkomling.
Obeskrivlig kärlek till dig min Håk.
Ett skepp komma lastat...
... Med bidnor o tamponger!
Jag har fått en GRATIS-kupong från libresse! Jag får i vilken butik (gäller ej Apotek eller Netto) jag vill hämta ut ett gratis paket av libresses bindor eller trosskydd. Schyrre... eller hur!?.. men det finns så många andra som är mer välförtjänta av detta Gratis erbjudande än Elvira Ekström.
I Uganda ligger dagslönen på runt sju kronor om dagen. Ett paket bindor kostar cirka tio kronor. Här uppstår ett stort problem, som RFSU synliggör i sitt senaste nr av tidningen ottar (www.ottar.se).
Unga flickor i Uganda har helt enkelt inte råd med bindor eller tamponger. Det ledaer till att de väljer att stanna hemma från skolan, som oftast inte har rinnande vatten på toaletterna. Okej... tänker vi... men det är väl bara att de stannar hemma i några dagar o sen går tillbaka till skolan när lingonveckan leder mot sitt slut... Men här möts de av ännu ett problem. Allt för många flickor väljer att inte berätta för någon att de har fått mens, eftersom menstration i dessa länder symboliserar övergången från flicka till kvinna. En kvinna i Uganda går inte i skolan, utan är hemma för att sköta hus o hem. Unga flickor väljer därför att lösa problemet själv utan att blanda in någon annan. Det har visat sig att dessa flickor säljer sin egen kropp till äldre män, för att få ihop pengar till mensskydd. Allt för att få fortsätta sin utbildning... o sen kommer en oönskad graviditet, som ändå tvingar dessa tjejer att hoppa av skolan.
Jag blir mörkrädd. Fy. Blä. Ucsh. Var finns rättvisan!?
Och här gnäller jag över lite mensvärk o humörsvängningar... samtidigt som jag får beslutsångest över vilket paket jag ska välja.. Skärpning!
Inte Rädd o Inte Trygg
Jag rättar till väskan o slår samtidigt en blick över axeln. Inte för att jag egentligen behöver rätta till den, utan för att på något sätt hitta en anledning till min hastiga blick, som snabbt skannar över området bakom mig. De närmande stegen var från en medelålders kvinna, som såg ut att vara på väg hem från en stressig dag på jobbet. Min hand, som varit hårt knuten runt min nyckelknippa, slappna av igen. Jag fortsätter gå, utan att öka takten. Det är snart mörkt. Men jag är nästan hemma nu.
Jag är inte rädd. Men inte trygg. På min vakt kanske. Berädd att när som helst handla, om något av det som inte får hända ändå skulle inträffa.
Vad är det som är fel? Var ligger problemet?
För inte är jag ensam om att slå blickar över axeln, hålla nycklar i handen, lådsas prata i telefon, byta trotoar eller gå omvägar när jag är på väg hem en mörk höstkväll!?
Att snabbt göra en bedömning av situationen och sedan handla därefter är inget jag gör medvetet, utan det sker automatiskt. Som ett slags inbyggt försvar. Denna otrygghet har blivit en vana, något som tillhör min vardag. Helt sjukt egentligen. Jag tänker inte ens på att jag gör det. Frågan är om det är jag som ska ändra på mig!? Lr är det samhället o alla de faktorer som orsakar denna otrygghet!?
Nu är det snart dags för lite workout på friskis. Hum... Ska jag ta cykeln!? Nja, känner ju för att gå... Ringer nog Lisa på vägen istället :P
