Inte Rädd o Inte Trygg


Jag rättar till väskan o slår samtidigt en blick över axeln. Inte för att jag egentligen behöver rätta till den, utan för att på något sätt hitta en anledning till min hastiga blick, som snabbt skannar över området bakom mig. De närmande stegen var från en medelålders kvinna, som såg ut att vara på väg hem från en stressig dag på jobbet. Min hand, som varit hårt knuten runt min nyckelknippa, slappna av igen. Jag fortsätter gå, utan att öka takten. Det är snart mörkt. Men jag är nästan hemma nu.

Jag är inte rädd. Men inte trygg. På min vakt kanske. Berädd att när som helst handla, om något av det som inte får hända ändå skulle inträffa.

Vad är det som är fel? Var ligger problemet?

För inte är jag ensam om att slå blickar över axeln, hålla nycklar i handen, lådsas prata i telefon, byta trotoar eller gå omvägar när jag är på väg hem en mörk höstkväll!?

Att snabbt göra en bedömning av situationen och sedan handla därefter är inget jag gör medvetet, utan det sker automatiskt. Som ett slags inbyggt försvar. Denna otrygghet har blivit en vana, något som tillhör min vardag. Helt sjukt egentligen. Jag tänker inte ens på att jag gör det. Frågan är om det är jag som ska ändra på mig!? Lr är det samhället o alla de faktorer som orsakar denna otrygghet!?



Nu är det snart dags för lite workout på friskis. Hum... Ska jag ta cykeln!? Nja, känner ju för att gå... Ringer nog Lisa på vägen istället :P


Kommentarer
Postat av: hanna

Det du skriver är så sant men det är ju konstigt att man känner så...att man alltid ska behöva vara rädd. Kramis

2009-11-14 @ 16:58:58
URL: http://hannavejde.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0